De som läser Marx och Lenin kan inte undgå att upptäcka en del olikheter mellan dessa båda revolutionära tänkares synsätt. Det är dock få som inser hela naturen och vidden av skillnaderna mellan Lenins synsätt och Marx’.
Nu, då Ryssland uppenbart bara är en av många kapitalistiska och imperialistiska stater, har den förlorat det mesta av det som tidigare drog många förvirrade samhällskritiker till den. Tendensen är dock att man skyller på Stalin (eller Chrustjev) för att ha förvrängt marxismen och förvandlat den till en härskande statskapitalistisk klass’ ideologi. Lenin betraktas oftast som en genuin marxist. Att han inte var det ska vi försöka visa i några artiklar.
Lenin och Bolsjevikpartiet som han ledde talade onekligen ett marxistiskt språk och försökte rättfärdiga sin politik med marxistiska termer. Detta fordrar en del förklaringar utgående från den materialistiska historieuppfattningen.
Kapitalismen i Ryssland, som började utvecklas i slutet av förra århundradet, hade sina egna speciella drag. Kapitalisterna där var svaga och beroende av dels Tsaren, dels utländska investeringar. Resultatet var att de blev politiskt isolerade och inkapabla att leda en revolution mot tsarismen, som var nödvändig för en full kapitalistisk utveckling i Ryssland. Uppgiften att besegra Tsaren i en borgerlig revolution föll därför i andra händer, intelligentians, en social grupp speciell för Ryssland som utgjordes av de universitetsutbildade.
Kampen mot tsarismen och dess teori, startades av en del av denna intelligentia. Med tanke på de ryska kapitalisternas svaghet och feghet var det inte förvånande att dessa revolutionärer kom att attraheras av anti-kapitalistiska idéer. Den största delen av dem – även om de inte utgav sig för att vara marxister – såg sig själva som socialister. Senare var det några, bl.a. Lenin, som plockade upp några av Marx idéer, men det betydde fortfarande inte att de tjänade arbetarklassens intressen.
Lenins teori om elitpartiet – hans mest notoriska snedsteg från Marx, där han säger att revolutionen bara kan nås genom att ett elitparti med professionella revolutionärer leder de missnöjda massorna – var direkt hämtad från den ryska revolutionära traditionen.
Det är sant att Marx började sin politiska bana som den sortens gammalmodiga revolutionära demokrat, men han insåg snart att den socialistiska revolutionen måste skilja sig radikalt från de tidigare borgerliga, därför att den måste bli den första revolutionen som genomförs av en majoritet, medveten om sina intressen. Marx förkastade teorin om självutnämnda “befriare” som skulle leda massan av obildade människor till frihet. Lenin avancerade inte långt förbi de gamla teorierna. Han påminde såväl i sin teori som i sin praktik om en borgerlig eller kapitalistisk revolutionär. I själva verket var det för att Ryssland i början av det här århundradet var moget för en sådan revolution, som hans idéer hade någon som helst politisk och social betydelse.
Stalin förvrängde verkligen marxismen till en konservativ, statskapitalistisk härskande klass ideologi, men han byggde framförallt på Lenins tidigare förvrängningar av marxismen.
Lenin var bara en rysk revolutionär medan Marx var en revolutionär socialist. Detta är den stora skillnaden mellan dem.